Så himlars typiskt! I dag är det 25 grader ute och jag sitter här hemma och måste plugga!!! Jävla skiiiit!!!! Fy fan va jag är trött på skolan nu!!!! Är så jävla arg!!! Har ju missat halva sommarlovet nu!!!!!!! Jag har ingen ork längre att sitta och plugga....... Är så jävla trött på allt!!!!!!! Vill bara bli klar med den där jävla matten och klara den förbannande kursen!! Om jag inte klarar kursen vet jag fan vad jag gör!!! Är så jävla less....... Saknar mormor fruktansvärt mycket!!!
En vecka kvar...... En helvetesvecka kvar........... 5 jävla dagar kvar!!!!!!!!
Har så jävla ont i kroppen, mina ringar under ögonen har aldrig varit så mörka, mina naglar går av hela tiden, tappar allt mer hår........... När ska det ta slut!!!! Orkar inte mer....... Orkar inte må skit........... Vill vara lycklig!!! Vill vara glad!!!! Vill kunna njuta av livet........
Hej på er!
Det är en besviken och en ledsen tjej som skriver i dag :( provet i dag gick SKIT, trodde verkligen att jag skulle få godkänt men det fick jag inte!!! Och nu är jag orolig för att jag inte ska klara delprovet på måndag...., Jag orkar verkligen inte!!! Hur mycket jag än pluggar så blir resultaten aldrig bra! Börjar även tycka att vår lärare har blivit sämre än vad han var från början, kan går inte genom allt som vi ska kunna till proven, vilket gör att det blir väldigt svårt att plugga på saker som han inte ens har gått genom och förklarat hur man gör. Jag blir besviken på mig själv när jag inte riktigt känner att jag anstränger så mycket som jag egentligen vill, men jag har det inte lätt just nu. Känner mig så enormt ensam, pappa jobbar kväll och kommer hem när jag sover, mamma & lillebror är i Frankrike och kommer hem om 5 dagar. Och det är när jag är ensam som allt bara brister, tårarna bara rinner och rinner ner för min kinder och jag kan inte längre hantera det............ Det är så mycket tankar som åker omkring i mitt huvud, och stor press på att jag måste klara matten, annars måste jag läsa två kurser i 2:an och det vet jag redan nu att jag inte kommer att klara..... Jag vill inte göra min familj besvikna! Jag vill att alla ska vara stolta och glada för min skull!!!!
Varför kan inte jag få vara lycklig och känna att jag gör mitt allra bästa?
Varför kan inte jag få må bra?
Är inte jag värd att få vara lycklig eller att må bra?
Tre dagar har jag gått sommarskola och jag känner mig redan frustrerad & stressad över allt arbete vi måste göra varje dag. Vi sitter i två timmar varje dag & på dem två timmarna ska vi hinna ha prov, genomgång & att vi göra massa uppgifter, vi får även nya uppgifter hela tiden. proven tar ungefär 15 min sen ska vi ha genomgång på ca en timme sen får vi ca knappt 45 min på oss att göra alla uppgifter. Det kanske inte låter så jätte mycket, men det är det, speciellt om man sitter i ett varmt klassrum och vet att alla andra har sommarlov!! Det selar ingen roll om man har tunna kläder eller har tagit med en flaska vatten, jag tog med mig vatten i går och när jag skulle dricka så var det alldeles ljummet inte så gott. Det gör ju inte saken bättre att vi inte får gå till toaletten och fylla på med nytt, sen vet jag inte ens var toaletterna är nånstans......... Vi får 5 min rast, men på den korta tiden hinner man inte ner till skolgården och ta en nypa frisk luft.........Ni kanske tror att jag är otacksam.... Men det är jag verkligen inte, jag är jätte glad att jag får en andra chans och pluggat upp mitt betyg. Och jag visste att sommarskolan skulle vara tuff, men inte så här..... Det är inte lätt att behöva sitta i ett varmt klassrum och plugga när man vet att alla ens vänner har sommarlov och får njuta av solen........ Det är inte lätt när man vet att alla andra får längre sommarlov!!!!
Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att mitt liv är väldigt orättvist just nu, nej det är inte för att jag behöver gå i sommarskolan.........antingen så är det krångel i skolan eller i familjen, just nu är det krångel i båda parterna. jag orkar inte kämpa, orkar inte kämpa för någonting just nu...... Känner mig så enormt misslyckad just nu..... Känner mig enormt osynlig.
Min familj försöker att peppa mig, dem säger att allt kommer att lösa sig, dem säger att dem är stolta över mig. Men jag hör på deras röster att dem inte riktigt menar det dem säger............. Vissa i min familj tycker inte om att jag har en dröm om att bli sjuksköterska, dem tycker inte om att jag går på vård & omsorg. Dem tycker att det är slöseri med tid att utbilda sig till någonting och så kanske man inte blir det man utbildat sig till. Det kommer i från personer om inte själva har någon utbildning.................. Varför slänga ut sig elaka kommentarer? Varför inte ens bara sitta tyst! Jag vill inte höra andras åsikter om att jag uppfyller min dröm, jag vill inte höra andras åsikter om att det är värsta skit göra att jobba som sjuksköterska eller jobba inom vården över huvudtaget. Jag har varit på ålderdomshem och jobbat och ja visst, man får ta väldigt mycket skit i från patienterna och anhöriga, och det är ett väldigt tungt arbete, i bland kanske man får göra saker som man tycker är äckligt och man får inte mycket betalt för det man gör. Men det är sånt som man lär sig att hantera ju längre man arbetar, man lär sig att inte ta åt sig av allt skit som man får, man lär sig att hantera saker som man tycker är jobbiga eller äckliga. Det ända man tänker på är att vårda patienten och att man vill hjälpa människor till att bättre liv . Och det är precis det jag vill göra i framtiden, jag vill kunna hjälpa människor att t.ex. bli friska eller bara göra deras sista tid i livet till den bästa.......
Min framtid finns i vården, var finns din?
Jag har alltid haft en dålig relation med mat. Ända sen jag var liten har det varit kämpigt att äta mat, så fort jag åt någonting fick jag ont magen vilket sen ledde till att jag valde att inte äta någonting, när jag var 3 år konstaterade läkaren att jag var laktosintolerans. Mina föräldrar började då att göra laktosfrikost till mig vilket ledde till att jag åt mer och gick upp i vikt. Tyvärr varade det inte länge, när jag var 3 ½ år gammal kom min lillebror som tog all uppmärksamhet i från mig , jag var ju så van att få all uppmärksamhet av mamma, pappa, stora syster, mormor, farmor & farfar m.m. och sen kom det en till i familjen som fick all den uppmärksamhet som jag fick när det bara var jag. och för att få tillbaka all uppmärksamhet igen visste jag att om jag slutar att äta helt så kommer jag att få tillbaka uppmärksamheten, vilket jag också gjorde. Det slutade med att jag blev så dålig att jag fick åka in till akuten. Där konstaterade läkarna att jag led av undernäring och uttorkning, så jag fick ligga med dropp och fick göra alla möjliga undersökningar. Både mamma & pappa fick rejält med utskällningar av läkare, föräldrar på dagis m.m. Men det var ju inte deras fel att jag inte åt maten som jag fick, det var ju jag själv som valde att inte äta...... Åren gick och mamma & pappa fick kämpa med att få i mig maten, men när jag var 7 år bestämde mamma & pappa sig för att jag skulle få laga min egna mat, alltså hjälpa till att laga middag. Eftersom att jag fick laga min egna mat blev det också roligare att äta, jag hade fortfarande svårt att äta men istället för att inte äta någonting fick jag i alla fall i mig lite. Jag fick en bättre relation till mat.......... 4 år senare alltså när jag var 11, beslutade mamma & pappa sig för att dem skulle skiljas. När dem berättade det för mig blev jag först inte förvånad, dem hade bråkat väldigt mycket tidigare och både jag och mina syskon väntade på att få höra att dem skulle skiljas. Men sen efter ett tag började jag att få ångest och jag började känna skam och att det var mitt fel att dem skulle skiljas, jag kände mig väldigt ensam.......... och istället för att dränka mina sorger i mat slutade jag att äta helt och jag började träna väldigt hårt (dansade irländsk dans) vilket gjorde att jag gick ner väldigt mycket i vikt , men eftersom att det var så mycket med skilsmässan var det ingen i min omgivning som la märket till att jag gått ner i vikt eller att jag inte åt någonting. Den ända som faktiskt la märket till det var skolsyster, så jag fick gå dit en gång i månaden och väga & mäta mig, vilket jag fick göra tills jag gick i 8:an. Det var ju såklart skönt att det var någon som tog tag i mig och började få mig att hitta tillbaka till att börja äta igen, men det var också jobbigt att behöva bli så uppmärksam på sin vikt. Visst blev jag glad när vågen visade att jag gått upp 1 kg, men glädjen försvann ganska fort och jag fick dåligt samvete över att jag gått upp 1 kg. När jag gick i 6:an vägde jag så pass lite att skolsystern bad mig att sluta träna (det var inte bara därför jag slutade träna, jag tappade helt enkelt motivationen och tyckte inte att det var något roligt längre) Så jag slutade att träna och började istället att äta, men bara för att slippa höra hennes tjat om att jag var tvungen att äta och gå upp i vikt..............
För 2½ år sen dog min älskade mormor, det är en av dem värsta sakerna jag har varit med om i mitt 17 åriga liv. Att förlora någon som man älskar är det värsta som finns ...... Eftersom att jag tog det så hårt när hon dog, var både jag och min familj oroliga för att jag skulle sluta äta igen..... Men jag lyckades fortsätta att äta, dock var det jätte svårt, men jag klarade det och jag vet att min mormor skulle vara stolt över mig att jag inte lät sorgen ta över mig så att jag slutade att äta.......
Nu är jag 17 år och brottas fortfarande med maten, jag äter som jag ska.... Men jag får fortfarande dåligt samvete när jag äter, och efter att jag ätit mår jag jätte illa. Jag får oftast höra kommentarer i skolan att jag måste äta mer och att jag är så liten, men jag har berättat för dem att jag inte kan äta när det är mycket folk omkring mig, så dem har slutat kommentera, vilket är skönt för då känner jag mindre press när jag äter. Dock är det vissa som inte kan sluta kommentera allt jag äter eller köper , dem typ säger "ska du verkligen äta den dära bananen?" "ska du verkligen dricka den dära festisen?" Och det var en gång som jag skippade salladen till lunchen, för jag tänkte att jag kommer ändå inte äta den för att den inte är god, då fick jag höra "Hur kan du skippa salladen?! jag skulle aldrig kunna äta en måltid utan sallad!!!!!! Och att få gång på gång höra kommentarer när jag äter är skit jobbigt, speciellt om du har haft en typ av ätstörning!! "VEM FAN GAV DIG FRIHETEN TILL ATT KOMMENTERA VAD JAG ÄTER???!!!!!!!! " Och jag får inte bara kommentar i skolan, en gång när jag gick till affären (kommer inte ihåg vad jag köpte) men då fick jag höra av gubben som stod bakom mig i kö:n " Men oj! Ska du verkligen äta det där? vill du bli tjock eller, för det där blir man inte smal av!!!!" och så skrattade han. Jag fick genast dåligt samvete och hade ingen lust att köpa sakerna, jag blev också arg. Hur fan kan man kommentera vad andra köper!!! Och VEM fan sa att jag skulle äta allt själv!? VAD FAN ÄR DET FÖR SAMHÄLLE VI LEVER I!!!? Det är inte konstigt att ätstörningar har ÖKAT!!!!
Go kväll allihopa!! Längesen jag skrev här, jag har tänkt och skriva här men det har liksom inte blivit av. Bloggappen har krånglat så jag har inte kunnat blogga via mobilen, och datorn har jag inte ens orkat använda! Är så sjukt trött på allt just nu, vill bara spring bort och aldrig mer komma tillbaka känns det som! Har sjukt mycket i skolan just nu, denna vecka börjar nationella proven + massa andra arbeten och redovisningar hit och dit! Orkar helt enkelt inte!! Har tappat motivationen helt, vet knappt hur man pluggar längre!! Har väl hamnat i en sorts kris, håller tummarna på att det släpper snart, för så här orkar jag inte må!!!
Har egentligen tusen saker att skriva här på bloggen, men jag finner ingen ro när jag skriver här. Allt bara snurrar i mitt lilla huvud, får inget gjort!!! Känner för att gråta, men det kommer ingenting, känner mig helt tom vet knappt hur man är glad, jag orkar inte, jag orkar inte!!!! Jag får nog återkomma sen när jag mår bättre, just nu måste jag satsa på mig själv och på skolan! Jag lovar att jag ska skriva om praktiken m.m. Men inte just nu!! Hoppas ni "alla" förstår!! Ha det så bra så hörs vi om ett tag!! Hej då!!
Abort är ettt väldigt laddadat ord just nu, eller har försig alltid varit det........... Är det rätt?! fel!? Mord?! Alla har vi olika åsikter om detta vissa tycker att det är rätt att det finns och det finns vissa som tycker att detta är fel och kallar det för mord.. Jag kan bara säga mina egna åsikter och tankar om abort. Och om jag ska vara helt ärlig så har jag väldigt blandade känsor, Jag tycker på ett sätt att det är bra att vi har det här i sverige och dock skulle jag inte kalla det för mord... En sak som dem flesta inte vet om är att fostrets hjärta börjar slå redan efter tre veckor i livmoden, då vet dem flesta tjejer/kvinnor inte om att dem är gravida, då är man i vecka 5 tror jag... och det är många som gör abort när dem är runt vecka 6-13, för då är ju fostret knappt utvecklat (tror dem) och det är många som tycker att det är okej om man gör abort tidigt i graviditeten för då är inte fostret tillräckligt utvecklat, men så fort det är någon som ska göra abort vid vecka 13-22 (vilket man bara får göra om socialstyrelsen tillåter eller om fostret har missbidning m.m.) då anses det tydligen som mord för fostret är så pass mycket utvecklat, men om det är mord då kan man ju säga att man "mördar" (som många utrycker sig) sitt "barn" redan vid vecka 5-12 (eftersom att fostrets hjärta redan börjar slå när fostret bara är tre veckor gammal, och då är tjejen/kvinnan i vecka 5!!!!) Då är ju abort helt plötsligt inte okej.......
Mina åsikter: Som sagt tycker jag att det är bra att vi har fri abort här i sverige, dock vet jag inte om jag själv skulle klara av att göra abort , MEN det betyder INTE att jag är emot abort. Det är bra att det finns som ett alternativ för alla tusentals unga tjejer som blir gravida (kvinnor också för den delen) och till er som tycker att abort borde bli olagligt, tänk att du har blivit våldtagen och blivit gravid, hur skulle det kännas! Att bli påmind varje dag om vad som hänt och tänk få föda ut ett barn som blivit "till" via våldtäkt, tänk att få uppfostra ett barn som du knappt vet vem pappan/papporna är!! Eller tänk dig att du är 14, du kanske har sex för första gången med din pojkvän, du äter p-piller och ni skyddar er även med kondom. det du inte vet är att det var ett pytte pytte litet hål i kondomen, och du slarvar lite med dina p-piller, VIPS så är du gravid din pojkvän lämnar dig (vilket dem faktist oftast gör) och du står där helt ensam, du vet att alla kommer att hata dig om du inte gör abort, du vet att du absolut inte är redo att skaffa barn...... Där ser du att abort faktist kan vara ett "bra" alternativ...... dock måste jag bara tilläga att jag tycker att det är fel att man väljer att göra abort bara för att barnet har en missbildning eller har down syndrom. Det kan man kalla för mord!! Det är många kvinnor som brukar göra fostervattenprov för att se om fostret t.ex har blivit missbildad eller har down syndrom (det gör man redan vid vecka 15-18) det är absolut inte fel att ta reda på om barnet har missbildning eller down syndrom, det kan snarare hjälpa "mamman och pappan" att förberda sig och förberda familjen så att det inte kommer som en STOR chock, vilket det faktist gör i dem flesta familjer som valt bort fostervattenprov. Men jag tycker att det är fel om man bara gör provet för att se om man ska göra abort eller inte.....vad fasiken är det för fel på ett barn som har t.ex down syndrom?! Jag kan säga er att barn som har down syndrom är dem undrbaraste barn som finns, Min kusin har down syndrom ( och det var en stor chock när han föddes,på irland tror jag att man inte erbjuder kvinnor göra fostervattenprov, om dem inte är en viss ålder) och jag älskar honom så himmlans mycket och han är familjens mirakel, efter att han kom har vi alla uppskattat varandra och vi alla har kommit varandra såååå mycket närmre!!!
okej nu har ni fått höra mina åsikter om abort!! vad tycker ni?! rätt?! fel?! mord!? (sorry om texten blev konstig och svår att förstå men men så går det när man förösker skriva sina åsikter utan att folk ska tro att jag är dum i huvudet!!! ha en fortsatt bra tisdags kväll
Asså ibland undrar jag verkligen hur han björklund tänker!!! Hörde nyss på nyheterna att han har ett förslag om ett fixa en ett årig gymnasium utbildning, för skoltrötta elever...... och visst det är jätte bra att dom äntligen kan se att vi skolelever är trötta, men är det verklgen bra ett man bara går en ett årig utbildnng som egentligen inte ger någonting, jag menar du måste ju fortfarande plugga vidare för att få ett jobb´...... är inte det då bättre att man går en tre årig linje och får ett jobb än ett man går ett år och inte kan få jobb???? jag är också väldigt skoltrött och om jag fick välja själv så skulle jag gärna skippa gymnasiumet, men eftersom min utbildning är så rolig och vi får göra olika saker och inte bara sitta i klassrummet och lyssna på en tråkig lärare,det gör att jag orkar gå upp tidigt och åka till skolan för jag vet att denna skoldag kommer att bli rolig!!! tänk om alla utbildningr kunde vara så!! eller ja det kanske dom är, vad vet jag?? jag tycker att regeringen ska satsa på en roligare skolgång med bra utbildade lärare, fixa mer roligare utbildningar o.v.s vad tycker ni om detta?? är det bra eller dåligt??
Ucsh vilken piss dag det har varit idag!!! jag har lidit av värk i mina leder, mensvärk, illamåendde och minnesförlust :( allt har bara varit piss!!! hade engelska nationella muntliga, vilket gick åt helvete... fick helt hjärnsläpp och glömmde bort vad jag skulle säga och vad ord betydde m.m kändes igen bra efteråt, hade sån lust att börja gråta, jag orkar verkligen inte mer, och orkar inte satas på skolan ,jag orkar ingenting just nu.... det är som att min kropp säger ifrån, det är typ en "kamp" för mig att gå ner för trappor, hela benen spänner till och det gör ont och känns obehagligt, men samtidigt så kan jag inte vara hemma bara för att jag har ont i kroppen, för då missar jag bara mycket iskolan och då blir det bara ännu jobbigare!!! orkar verkligen inte med mitt liv ibland, orkar inte med min kropp eller mig själv.... jag orkar inte ens umgås med min familj... nu sitter jag här för mig själv imitt rum med datorn iknät, istället för att sitta med mamma och brorsan och kollaa på tv och mysa.... VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!!! brukar aldrig vara såå här!!!! usch vad jag saknar mormor!!! jag vill att allt ska bli som det var förut!!! sorry för att detta inlägg blev deprimerat, har kommit tillbaka till min deppperiod........ God Natt!!! skriver kanske ett inlägg imorgon och då får vi hoppas på att jag är gladere!! ta hand om er alla, // Bamsehund
Heeeeeeeeeeeeeeeeeej!!!!
Sitter nu och lyssnar på en underbar låt, varje gång jag lyssnar på den tänker jag på min mormor som gick bort för snart ett årsen och min lilla kusin som precis blivit svårt sjuk och ligger på sjukhus :( När jag hör låten kommer alla minnen upp i mitt huvud, ibland jobbiga minnen, men oftast kommer det bra minnen som jag aldrig kommer att glömma......Varför måste världen vara så orättvist???!! :(
¤Mormor, du ska veta att jag älskar dig och saknar dig skit mycket! kom tillbaka!!!!!!!!! <3
¤Min älskade kusin, var en duktig pojke nu och se till att du blir bra så fort som möjligt, så att vi alla slipper vara oroliga för dig!! Jag tänker på dig varje dag,vi alla håller i tummarna för dig!!!!!!!!! <3 
Juste idag är det ju första advent!! jag och pappa har tagit fram våran vita gran( det är en plast gran) och pappa har pyntat den jätte fint (papap är väldigt noga om hur granen ska se ut,så jag lät honom pynta den ifred) ja vad har jag mer gjort.... jo dag fyller min underbara kompis år!!, så igår så var vi hemma hos henne och firade henne, och hafe verkligen skit kul.... jag det är typ det jag har gjort... imorgon är det skola :( orkar verkligen inte!!!!
Hoppas att ni alla får en underbar första advents kväll, ska försöka skriva snart igen...
// Bamsehund
Tjena!!
Har precis kommit hem i från skolan och ska snart sätta i gång med att plugga :( men innan jag gör det tänkte jag skriva ett inlägga här :) roligt va??! (ahahah)
Ja, idag i skolan har det varit rätt lungt, började dagen med spanska, vilket var kul eftersom att det var rätt längesen jag hade spanska, eftersom jag var sjuk i måndags, sen hade jag håltimme och då gjorde jag typ igenting förutom att sitta och prata med kompisar ahaha skulle egentligen skriva ut saker då men alla datorer var upptagna :( sen efter håltimmen hade vi mentormöte (orkar inte förklara vad det är för nåt) sen efter set hade jag lunch sen rast. sen so (skit tråkigt) och sen efter so hade jag no vilket var roligt!
men en sak som jag stör mig på är att killar hela tiden ska bli arga när man inte förstår saker och sånt, som tillexempel idag när jag hade no. Skulle vi göra ett expriment (stavas??) vi blev uppdelade i fyra grupper, jag hammnade i grupp tre, jag fick jobba med tre andra killar( vilket jag är van vid!!) Ibörjan gick det jätte bra, men sen gick det lite sämre, Grejen är att två av killarna som jag jobbade med blev typ SKIT arga för att jag inte förstod några saker och sånt!!! så istället för att förklara för mig vad det är vi ska göra, blir dom arga och bara går vidare..... så det slutade med att jag gjorde uppgiften själv och gjorde mitt bästa av stiuationen... och det är inte bara en gång detta har hänt utan massor av gånger,tillexempel på gympan, så fort man inte kan fånga en boll eller kasta i väg den långt, men kanske inte kan springa lika fort som andra för att man kanske har varit sjuk eller sånt och vill börja lungt JA, DÅ BLIR KILLARNA SKIT ARGA OCH SÄGER ATT MAN ÄR DUM I HUVUDET OCH ATT MAN BARA FÖRSTÖR HELA TIDEN!!! jag tar absolut inte åt mig när jag hör sånna saker, men lite ledsen kan man bli ibland speciellt när man verkligen har gjort sitt bästa!! jag är riktigt trött på att höra sånna saker, HALLÅ ALLA KILLAR DÄR UTE I VÄRLDEN, VAD HÄNDE MED ATT NI SKA VARA GENTLMÄN (eller vad man kallar det för??!) MOT OSS KVINNOR / TJEJER!! hahah nej jag skojar, men en sak som ni borde ändra på och det äör att sluta skrika på oss tjejer att vi gör fel och sånt!!!! okej detta får räcka för i dag!! // Bamsehund :)
