Bamsehund

Hallå där bloggen!!

Sitter just nu vid datorn ock skriver detta inlägg (suprise,suprise!!) och dricker te och äter skorpor!! Mohahah!!! hahah jag och mina konstiga cravings , först var det anans ,sen klubbor, sen lussebullar , sen varmchoklad , vindruvor och nu skopor! Vad fasiken är det med mig!? hahaha brukar bli lite små retad för det, får ofta hör "du och dina klubbor" "du och dina lussebullar" m.m.  i skolan! Hahahhaha!!!

Måste bara säga GUD vad tiden går fort!! Jag menar snart går jag ut 1:an på gymnasiumet!!! (okej det är ett tag kvar, men ändå!!)  Det är helt sjukt!! För snart ett årsen satt jag i panik och letade efter gymnasieskolor som jag kunde tänka mig att gå på. Jag kommer i håg när jag satt med "syogubben" och berättade att jag ville gå på vård & omsorgs programet, och han bara sken upp och sa KLART ATT DU SKA GÅ VÅRD & OMSORGS PROGRAMET!!!  och började genast leta upp skolor! Så man kan säga att det är tack vare honom som jag går på den skolan jag går på och får följa min livs största dröm!!! Och ni ska veta att jag är såå lycklig att jag lyckades komma in på  Kungsholmens Västra Gymnasium och får uppfylla min LIVS största dröm... Det är nu allt börjar! Och jag tänker inte ge mig fören jag har klarat mitt mål, att bli sjuksköterska!! Och jag tänker verkligen inte låtsast att allt har gått "smärtfrit" för det har det verkligen inte gjort... jag har fått ta många "smällar" ifrån både familjen och skolan, det har hänt många gånger då jag bara suttit och gråtit i min säng och tänkt " var det så här livet skulle se ut!? "  det har funnits stunder då jag verkligen inte har orkat....... det har funnit stunder då jag bara har velat fly från det jobbiga, MEN jag har lärt mig att fly i från saker och ting hjälper inte, det gör bara saker värre, jag har lärt mig att jag måste stå upp för mig själv, och "kriga"mig  igenom det som varit jobbigt t.ex skolan, sorg och familj.  Och hitils har jag lyckats "kriga" mig igenom de mesta , och det ska jag även fortsätta med!!!!! Jag är stolt över mig själv att jag lyssnade på mitt hjärta och uppfyller min största dröm, att jag inte gav upp!! Denna resa har inte varit lätt, jag har fått hör många negativa saker, och får  bland fortfarand höra på det. Men jag har lärt mig att stänga av, lyssnar heller inte på dem längre, för jag vet att allt dem säger till mig sårar bara mig!!! Varför kan inte alla bara var stolta och nöjda?! Jag menar jag skulle vara jätte stolt över mitt barn om han/hon visste redan vid 16/17 år ålder vad han/hon ville göra. Sen är det ju självklart att man kanske ändrar sig på vägen, MEN  vad gör det?! Så länge man har en bra utbildning (vilket alla linjer är) så är det lungt, och är det så att du ändrar dig då är det bara att plugga vidare med t.ex hjälp av komvux eller om man har tillhörighet till högskolan så är det ju bara att plugga vidare...... Bara för att du väljer att gå på t.ex vård & omsorgs programet eller går teater m.m. så betyder ju det inte att du måste jobba med det.. jag vet flera som går vård & omsorg som inte alls vill jobba inom vården..... Och jag vet flera som inte ens har någon aning om vad de vill bli eller jobba med..... men som sagt så läge du har en bra utbildning så kommer resten att lösa sig på vägen, det finns ju massor av männiksor som inte har en utbildning och de klarar sig bra dem med, t.ex min pappa jobbar på resturang och han har ingen som helst någon kock utbildning eller någonting.... Alla kan lyckas, bara om man vill, och anstränger sig !!!! :)